Lyssnar på Last.fm och har denna eftermiddag siktat in mig lite på att softa till Nina Simone och hennes likar. Nina, Patsy och andra passionerat kärlekskranka kvinnor besjunger lidandet i hur han ljuger, bedrar, aldrig ringer, inte älskar o.s.v. Det är en kvinnas roll det där verkar det som. Att aldrig liksom få det man vill ha.
Sen dyker Ray Charles upp med den nedlåtande ”I’ve got a woman”. Helt politiskt korrekt på den tiden antar jag. Kvinnan är DÄR. Han är var han vill. Precis som det skall vara. Dagens icke politiskt korrekta musik om ho’s and bitches tillhör ju gettot. Gårdagens tillhörde finrummet.
Så vad sägs om: ” She knows a woman’s place is right there now in her home”
…
Well, I’ve got a woman
Way over town
That’s good to me oh, yeah
Say. I’ve got a woman
Way over town
That’s good to me oh, yeah
She give me money
When I’m in need
Yeah, she’s a kind of friend indeed
I’ve got a woman
Way over town
That’s good to me oh, yeah
She saves her lovin’ early in the morning
Just for me
She saves her lovin’ early in the morning
Just for me
She saves her lovin’ just for me
She loves me so tenderly
Well, I’ve got a woman
Way over town
That’s good to me oh, yeah
She’s there to love me both day and night
Never grumbles or fusses, always treats me right
Never runnin’ in the streats, and leavin’ me alone
She knows a woman’s place is right there now in her home
Well, I’ve got a woman
Way over town
That’s good to me oh, yeah
Say. I’ve got a woman
Way over town
That’s good to me oh, yeah
Well, she’s my baby
Don’t you understand
And I’m her loving man
I’ve got a woman
Way over town
That’s good to me oh, yeah
Etiketter Musik, stereotyper
